Förra veckan körde bussen i diket. Självklart lyckades jag åka med den bussen. Sen dess har jag varit avskräckt bussresandet. Jag kan inte längre sova på bussen och använder bältet. Helst av allt åker jag med mamma vilket jag oftast kan göra, men ibland måste jag sätta mig på den där bussen med ett hjärta som slår 1000 slag i minuten.

Är det meningen att man ska vara rädd då man åker buss? Det är tydligt att man ska det då man åker med bussen till och från Piteå. Bussen kör oerhört fort (jag vet att alla tycker det), man kan då inte säga att dom håller hastigheten precis. Vilket var andledningen till dikeskörningen. Han körde helt enkelt för fort i en snäv kurva då det var halkigt på vägen. Inte nog med det är hela vägen från Tvärån till Älvsbyn en krokig och dålig väg. Ändå från Sikfors börjar man förbereda sig på jävulsfärden som tar ungefär 20 min. Dom 20 minuterna är dom längsta i mitt liv!

Nä, tacka vet jag körkort eller lägenhet i Piteå så att man slipper det där. Om man till och med väljer ut vilken busschaufför man vill åka med är det väl något som inte stämmer? Om vi säger så här, jag tar hellre 15.30bussen än 14.00bussen om jag vet att han som kör då kör fort. Jag har inte bråttom hem, kan gott och väl strosa omkring på stan dom timmarna jag måste vänta :)

Nu ska jag strosa i säng och vänta på Robin Karlsson!

// Hanna.