Idag har det inte varit min dag. Eller från början var det det men inte efter 18.00.

Jag ovh Robin hade bestämt oss för att fara och bowla (ville testa mina nya skor). Innan vi for la jag mobilen på motorhuven, som jag förövrigt fick i julklapp, sen klädde jag på mig. Det sista mamma sa innan vi satte oss i bilen var att jag inte skulle glömma att ta bort mobilen. Nej nej tänkte jag, inte glömmer jag det! Sagt och gjort. Satte oss i bilen och då vi kommer fram till bowlinghallen så känner jag i fickan och där var ingen mobil. PANIK! Ringer mamma, hon far hem och kollar, ingen mobil. Vi slår några slag, gick åt helvete. Redan då kände jag hur monstret inom mig började träda fram. I ilskan slutar vi bowla, typ 10 min efter vi kom dit, och började gå efter vägen vi hade kört för att se om mobilen var där. Ingen mobil. Kommer hem och letar på gården, alla tänker att den inte kan ha farit så långt. Letar, letar, letar! Inte många pauser vill jag lova. Efter typ 2 timmars sökande ger vi upp. Går in och poppar popcorn och dricker cola. Mobilen går fortfarande att ringa till. Går ut igen och gräver i snön på knä och med händerna. Då vi har sökt igenom hela kvarteret för 1000 gången så ger vi upp. + att det hade snöat i 4 timmar sen jag kom på att mobilen var väck...

Pappa kom hem, och arg var han för att jag hade varit så klantig. Han tvingar ut oss igen för att söka. Nu var vi till och med tvungen gå längre än vad vi hade gjort. Vi går ut och letar. Samma väg igen. Ingen mobil. Forsätter efter storvägen, ingen mobil. Traktorn kommer och ska ploga. Helvete tänkte jag, nu rök den mobilen. Vad kostar självrisken? Tapper som jag är så fortsätter jag att gräva i snön, på knä och med händerna. Mitt hopp rök där ett tag. Vi började gå hem för att vi inser att vi inte kommer att hitta den. Då vi kommer till busskuren uti kvarteret sa Robin att vi söker en gång till här. Vi sätter oss ner och börjar gräva. Då jag inte har hittat den efter en massa grävningar så ger jag upp och sätter mig upp. Kollar runt omkring och vad tror ni jag ser? MIN MOBIL! På skoterspåret som går över vägen. Helt orörd, nästan ingen snö på den och helt perfekt!!!! Lyckan var total, så total att det kom krokodiltårar.

Efter över 5 timmar borta från matte så hittar jag den! Fungerande, förhoppningsvis. Tänka sig vilken tur man kan ha här i livet :) Ack den som ger sig! Kan då säga att jag har lärt mig ett och annat idag. Lägg aldrig mobilen på motorhuven utan att ta bort den innan ni kör iväg och leta så länge ni orkar, det lönar sig i slutändan :)

Nu ska jag och Robin se klart Brüno och sen ska vi slå igen våra blå. Imorrn är det Piteå som gäller för att byta en present och se Idol-Erik. God natt!

// En överväldigad Hanna!


Min älskade älskling!